Min svarta hund Seger kommer aldrig mer att få springa lös i skog och mark. Det beslutet tog jag raskt när han (bara ca 100 m hemmifrån !) för några veckor sedan drev och sedan fällde en älgkalv efter en kort sträcka. Älgkon var bara ett par meter efter, i full galopp, men när kalven föll gav kon upp och vek av en bit därifrån. Allt detta utspelade sig framför mina ögon och jag har nog aldrig sprungit så fort någon gång för att få bort hunden från kalven som kom undan med blotta förskräckelsen. Mycket olustig upplevelse.

I förrgår var vi och inhandlade Flexi-koppel så att Seger åtminstonde kan få trava lite på promenaderna. När jag går i raskt tempo är det precis lagom för Jiva att trava bredvid, men Seger är större och det blir passgång eller så får han gå. Nu kan han stanna till och nosa och sedan trava ifatt - alltid något för en springgalen hund. Alternativ två är att matte springer.....

Semestern flyter på i ett behagligt tempo, tyvärr bara en vecka kvar. Jyckarna har tillbringat en vecka på pensionat Lejonboll´s i Rasbo och vi har njutit en vecka av solen i Turkiet. Underbart!

Jiva har ätit upp sin pencillinkur mot borelia för ca 2 veckor sedan men det är fortfarande något som inte är bra. Jag samlar kraft för att ringa veterinären än en gång....Nu vill hon inte gå på promenader utan tvärstannar med alla tassar i marken. Drar vi med henne i kopplet så kommer hon igång så småningom och verkar fungera som vanligt. Kan det vara så att hon protesterar mot att gå i koppel - hon har tidigare nästan altid gått lös? Jag har svårt att tro det så känslan är att det är något som fortfarande är fel. Funderar om det kan vara tassarna som gör ont. Hon har så länge hon bott hos oss alltid varit väldigt rädd om sina tassar och tacka sjutton för det om de gör ont. Har också lagt märke till att hon släpar vänster bakben emellanåt. Går vi på grus eller sandunderlag kan man se ett avlångt märke efter baktassen men det verkar bara vara något enstaka steg. Inget som sker hela tiden och ingen synlig hälta. Fick tips idag om en veterinär i Gävle som var duktig på ledproblematik så det kanske är dax och byta veterinär?

.....för Jiva. Hon är konstig. När vi ska gå på promenad har hon i några dagar ställt sig med alla tassar i marken och inte velat gå framåt. Drar man lite i kopplet så kommer hon så småningom igång och hon har efter ca 100 m trippat på som vanligt med högburen svans. Hon har sina idéer våran hund men det här är inte normalt. Sedan den 22 juni käkar hon antibiotika mot borelia och jag vet varken ut eller in. Är det borelia?

I kväll när vi var på promenad tvärstannade hon när vi var som längst hemmifrån och vägrade gå framåt. Hon gick in i skogen grävde en grop och la sig ner? Tankarna far att nu är hennes sista stund kommen. Idag flåsade hon dessutom mycket vilket känns som om hon kan ha ont?(jämför; flåsar mer än Seger). I och för sig väldigt kvavt ute. Vi fick ringa Dennis som kom och hämtade oss. När vi kom hem tog vi febern som visade 38.6, vilket är normalt.

Jag vet snart inte vad vi ska ta oss till. Ändå hade hon fått en smärtstillande tablett innan vi gick ut idag och hon har bara gått koppelpromenader i flera veckor.

Fredagkväll för 1,5 v sedan åkte vi akut med Jiva till veterinär Rembacken på jourtid. Vi hade som vanligt varit ute på morgonen på en skogsrunda och sedan låg hundarna och sov hela dagen för det var så varmt. När Stefan tog in dom för lite mat på kvällskvisten ramlade Jiva i trappen. Sen tog jag en promenad och upptäckte då att Jivas bakdel inte riktigt hängde med. Hon vinglade. Tippade nästan ner i diket och hade inte alls styrsel på bakdelen. Inne gick hon in i en dörrpost.

När vi kom in var så klart inte några tydliga symptom kvar. Typiskt. Vi fick inga råd av veterinär utan hon sa bara att vi skulle komma tillbaka om läget förvärrades. Hon hade inga teorier utan sa mest vad hon inte trodde på. Hon tyckte att vi skulle ge smärtstillande tabletter som vi hade kvar sen ett tidigare besök.

Helgen gick och jag retade upp mig mer och mer, så på måndagen ringde jag vet igen - vi hade inte fått ett dugg hjälp för de tusenlappar vi betalat. Så i fredags fick vi en ny tid. Då var det Jivas 4:e besök. Vi har tidigare röntgat rygg och höfter, letat artros, tagit borelia och erlichia-prov, infektionsprover mm eftersom vi upplevt att hon har haft ont och varit stel i leder speciellt på kvällarna. Ibland har hon skrikit till när hon rest sig. Boreliaprovet visade, första gången, en titer på 85, ett lågt värde vilket Börje då tyckte inte var idé att behandla - han trodde inte på den teorin. I fredags ville han ta nytt boreliaprov, sköldkörtel och infektionsprover. Proverna skickas nu till ett lab i Tyskland. Svaret därifrån lyder positivt och Börje är helt plötsligt säker att vi funnit orsaken och att detta ska behandlas med antibiotika???

Jivas första besök var i februari. Vad jag är kritisk mot är att varje gång vi har kommit på besök för hennes besvär har vet "börjat om från början". Han har inte läst journalen från tidigare besök. Han blandade vid ett inbokat telefonsamtal ihop Jiva med en annan hund. På de fyra besöken har det varit tre olika veterinärer. Naturligtvis förstår jag att de har mycket patienter och inte kan hålla reda på alla dessa, men då måste väl journalen vara det verktyg som ger kontinuitet i behandlingen?

Hoppas hoppas hoppas nu verkligen att Jivapluttan blir bra av medicinen nu. Många många många kronor kostar det att behandla djur. Och inte blir det bättre av att de 120 dagarna passerat för länge sedan sen första besöket. Tvi vale för självrisker!

Ps. Sen sålde han på oss ytterligare ett boreliaprov. Ett test som skulle visa hur "mycket" borelia hon hade. Detta test ska sedan göras om i september. Hallelulja

För första gången på säkert ett år var jyckarna och jag till brukshundklubben på kvällskvisten. Pontus skulle spela boll uppe i Tierp så då passade jag på att beträda appellplanen. Och vilken hund jag har! Han gick som tåget! Tränger tyvärr lite i fotgåendet men vad gör de när viljan finns!

Anmälas till lydnadsklass 1? Kanske - i så fall en kvällstävling för det är då han är på hugget. Platsliggningen måste sitta först och då måste man träna på det.

Jiva var dessvärre lite låg. Kan inte begripa om och i så fall vad som är fel. Jag har bara en svag aning att det är nåt som inte är helt bra...men jag kan inte sätta fingret på det. Lite låg - slickar tassar (vilket hon alltid har gjort) - hatar när man tar i tassarna (vilket hon alltid har gjort). Kanske är artros i allafall? Men vet. såg absolut inget på röntgen - han trodde inte på det spåret. Men veterinärer har haft fel förut.

Sov sött på kudden/Ankie

Tänkte bara bjuda på lite bilder ifrån vår visit hos Segers valpar förra helgen. Sötnosarna hade hunnit bli 6 v och så där underbart rultiga och gosiga. Tänderna var förstås ganska vassa men det får dom vara när man är så söt!

Sen kommer några bilder från en hundtidning jag satt och läste när jag var med Jiva till veterinären. Döm om min förvåning när morbror dök upp i ett reportage!            

Vad säger ni om nyheten som kablas ut över hela världen? Usama bin laden är förpassad till himlen (eller förmodligen helvetet). Det är så man blir spyfärdig! Hur i hellsefyr ska det kunna bli fred på jorden om människor i utbildade i-länder dansar och firar på gatorna att en person blivit mördad? USA har sänkt sig till den smutsigaste nivån man kan tänka sig. Usama skulle naturligtvis ha ställts inför en domstol och dömts till de brott han begått.

Förutom det så har jag genomgått en internrevision på jobbet idag - myyyyycket att tänka på i ett verksamhetssystem.....

Och förutom det så har deklarationen lämnats in......

Och förutom det så har Segerplutten och jag gått ett spår ikväll - 5 pinnar av 6 - och våfflor som slut. Idag fungerade näsan (och motivationen) superbt, ju längre han spårade desto bättre. Sedan lite lydnad på de med en tokladdad vovve. Vad gör en så glad som ett lyckat lydnadspass? Ja - inte vet ja

I morse gick vi upp tidigt för att åka till Vaxholm och låta exteriörbeskriva Sigge Seger. När jag tog ut honom ur bilen när det började närma sig vår tur förstod jag att det var en löptik i närheten. Heeelt okontaktbar - korven var innnte intressant och vovven gnällde konstant . Mycket riktigt; den söta lilla hovawarttiken vid namn Salsa löpte.....och mina minnesbilder från ett allt annat än angenämt kennelläger kom tillbaka. Seger var då i värsta slyngelåldern ca 1,5 år, ouppfostrad, Salsa löpte även då och Seger var heeelt oregelig. Som jag skämdes över denna hund...och dessa bitterljuva minnen fick mig att vilja lämna Vaxholm i oförrättat ärende imorse. Men vi stannade kvar när jag tänkt igenom det hela och älskade Sigge fick sin titel KORAD!!! Tyvärr inte utan att han gjorde "succè" genomm att klättra som en galning på exteriördomaren (som några minuter tidigare klämt på Salsa) och han fick till ett massivt juckande mot domarens ben....Det var helt enkelt en brottningsmatch för att få alla tassar att vara kvar i backen....starka krafter som testosteronet sätter i gungning. Men domaren tog det på rätt sätt - hon tyckte det var en väääldigt social och tillgänglig hund!!!

Glömde skriva att Jiva nu är vår alldeles egna prinsessa! Kennelägaren har meddelat att hon inte ska ta fler valpar på henne och därmed övergår hon helt i vår ägo.